Glädjeskutt och solnedgång

Ridit ikväll. Äntligen! Tryckte ner onda foten med bandage och allt i ridskorna, cyklade ut till betet och hämtade svarta faran.
Tillsammans gav vi oss ut på stubbåkern (det absolut bästa med höst) :)
Jag har inte ridit på ett tag och det var hon mycket noga med att tala om för mig.
Har ni sett sån där rodeo där dom försöker sitta kvar på en galen tjur i åtta sekunder?
Ungefär så var det i början.
Men det är himla härligt att galoppera där ute med vinden i ansiktet och solen på väg ner. Wizzlan tyckte också det. Hon drog på ordentligt, frustade glatt och la in lite glädjeskutt då och då.

Nu mår jag bra. Älskade fina häst. Du betyder så mycket!